Först som sist ska undertecknad ärligt erkänna att så här i efterdyningarna av herrlagets svidande nederlag med 0-3 mot Örgryte i det negativa kvalet, så är humöret inte på topp, det är jäkla deprimerat rent ut sagt. Trots detta försöker jag ändå intala mig att det är en dag i morgon och livet går vidare. Hoppet är det sista som överger en….vi får se hur det går på lördag!!
Men nu gäller det framför allt att äras den som äras bör i klubben. Glädjande nog har vi som håller på IFK ett riktigt bra damlag, ett ”Peking Ladies”, som vi ska hylla för årets insats.
Inför säsongen hade förväntningarna skruvats upp en del då nye tränaren och tillika guldmakaren från Piteå, Stellan Carlsson, anslutit – och som samtidigt dessutom hade lockat med sig sin playmaker, Fanny Andersson. Stommen i laget som säsongen 2024 fixat en femteplats, var kvar. Vidare hade IFK Norrköping välkomnat Jessica Wik tillbaka till staden efter många år ”i förskingringen” – senast i FC Rosengårds guldlag.
Redan i den tredje omgången gick dock Fanny olyckligtvis sönder och blev sedan borta från spel resten av säsongen. Där finns, enligt mig, en stor del av förklaringen till att vårsäsongen inte gick så bra vad gäller inspelade poäng. Man klarade till exempel inte av att besegra notoriska jumbolaget Alingsås borta.
Under sommaruppehållet gjorde man klart en förstärkning på mittfältet genom rutinerade Julia Karlernäs. Där kom nödvändig stadga och ledarskap in som, utan att överdriva, ledde till en remarkabel och fin svit av förlustfria matcher, mestadels segrar, från omgång 13 till och med 23. Sex matcher i rad höll man nollan. Hatten av för det! Sedan åkte man i och för sig rejält på pumpen i två matcher, mot Malmö FF och Hammarby, men fick avluta med en seger borta mot AIK.
Summa summarum så får jag ge vårt försvar, alltså målvakter och backar högsta betyg; MVG. Mittfält och anfallsspelarna får VG.
Vad är utsikterna inför nästa säsong?
De viktigaste faktorer som avgör om IFK Norrköpings damlag ska ta sig nästa steg uppåt, att på allvar utmana om europaplatserna, det vill säga placering att vara topp tre är bland annat om hur väl kontinuiteten kan behållas, till exempel om våra duktigaste spelare är kvar när det blir dags för avspark någon gång framåt vårkanten 2026. Risken är stor, som jag bedömer det, att Wilma Leidhammar och Maya Antoine får lockande anbud någonstans utifrån kontinenten. Vesna har redan lämnat. Wilma är den spelare som betytt mest för lagets målskörd (åtta strutar) och Maya är den som varit helt outstanding i försvaret, i år såväl som förra året. Om dessa centrala pjäser försvinner behöver lagets scouter verkligen vara framgångsrika.
Ett orosmoln är givetvis klubbens prekära situation i ekonomiskt hänseende. Det är självklart att om herrarna degraderas så finns risken att damlagets förutsättningar försämras radikalt. Min förhoppning är att klubben även i fortsättningen förmår och vill satsa på damlaget så att vi slipper gå från dubbelklubb till trubbelklubb.
Fotnot: Apropå femteplatsen i serien två år i rad: Vi placerar oss även på en femteplats i publikligan.
