Den 8 maj i år reste Djurgården till London med med många supportrar med sig för att möta Chelsea på Stamford Bridge i andra matchen av semifinalmötet i Conference League. Då Chelsea vunnit med 4-1 i Stockholm veckan innan var hoppet om avancemang i stort sett ute för Djurgården men det stoppade förstås inte supportrar från att bege sig till London i stora antal för att stötta sitt lag.
På planen vann Chelsea med 1-0 men det mesta av eftersnacket handlade om kontrasten på läktarna där antalet djurgårdare på plats verkade chocka hemmapubliken. Djurgårdssupportrar visade sig finnas på fler sektioner än den tilldelade bortasektionen och hördes betydligt med på läktarna än Chelseas supportrar.
Chelsea Supporters Trust gjorde en utvärdering efteråt vilket lett till en rapport som nu släppts . Den baserar sig på vittnesmål och Chelseasupportrars redogörelser för hur de upplevde matchen. Om djurgårdare minns en stark läktarinsats och kul bortaresa är synen minst sagt annorlunda hos Chelseasupportrar.
Rapporten inleds med en rubrik om ”Oro för säkerheten”. Där står att flera föräldrar sagt att de kände sig tvungna att lämna tidigt på grund av hotfullt beteende från djurgårdare som skrämde barn. En Chelseasupporter säger:
”Det här var första gången på över 60 år som jag lämnat en match tidigt för att jag varit orolig för min familjs säkerhet.”
En förälder uppger att dennes autistiske son inte längre vågar gå på Chelseas Europamatcher efter upplevelsen mot Djurgården.
Jämför med Hillsborough och Heyselstadion
Chelseasupportrar vittnar om att Djurgårdensupportrar hoppade över barriärer för att ta sig in på läktarsektioner som då var över sin kapacitet. Några säger sig ha oroat sig för liknande situationer vid läktarkatastroferna på Hillsborough och Heyselstadion på 1980-talet.
Flera supportrar sade sig också vara oroliga för att situationen skulle eskalera och riktar kritik mot Chelseas hantering av biljettförsäljningen. Vittnen uppskattar att hundratals eller till och med tusentals Djurgårdensupportrar skaffat biljetter på hemmasektioner. Flera vittnar om att ha hört från djurgårdare själva att de köpt biljetter via återförsäljningshemsidor eller ha löst medlemskap i Chelsea för att få en biljett. Chelseasupportrar är upprörda över att klubbens biljettsystem kunde ”utnyttjas” av Djurgårdensupportrar.
Djurgårdensupportrar på bortasektionen.
Kritik riktas också mot de stewards som jobbade på Stamford Bridge, som Chelseasupportrar uppger stod handfallna när Djurgårdensupportrar stod för ”verbala övergrepp, hoppade över barriärer och sjöng ramsor”. En Chelseasupporter citeras:
”Stewards småsnackade och skämtade med dem så helt klart visste de att de var svenskar. Ingen ställde dem till svars för vilket lag de hejade på.”
Chelseasupportrar är också besvikna över bristen på polisinsatser. ”Vad vill ni att vi ska göra?” uppges polisens svar efter matchen varit. En supporter tar upp att Djurgårdensupportrar uppges ha orsakat problem i området Putney innan matchen, där en bro tillfälligt stängdes, och ifrågasätter varför polisen där inte meddelade till polisen på Stamford Bridge.
Kräver åtgärder
Rapporten slår fast att Djurgårdensupportrar ”infiltrerat” följande läktarsektioner:
East Upper Block 1, 3, 5
West Upper/Westview
East Lower Family section
Hospitality boxes
Matthew Harding Lower & Upper
”Vissa delar var så tätt fyllda av djurgårdare att Chelseasupportrar kände sig i undertal.”
En supporter uppger:
”Sektionen bakom bortalagets bänk var helt fylld med Djurgårdensupportrar. Det är inte ovanligt eftersom det vara likadant med Legia Warszawa-supportrar omgången innan. Men de här supportrarna skanderade hotfulla sånger, bar Djurgårdens färger och i princip hånade Chelseasupportrar på familjeläktaren.”
Rapporten uppger:
”Även om några Djurgårdensupportrar hyllades som artiga var många kraftigt berusade, skanderade 'F*ck Chelsea', gjorde aggressiva gester och stod på stolar och skymde sikten”.
Vidare konstateras att en del djurgårdare öppet flyttade sig mellan sektioner, särskilt mot slutet av matchen.
Flertalet långvariga Chelseasupportrar ska ha blivit ”desillusionerade” av upplevelsen:
”Flera säsongskortsinnehavare säger att de inte sett något liknande på decennier. 'Det kändes som en återgång till de dåliga dagarna på 70-talet'. Flera supportrar uppger sig överväga om de ska förnya sina medlemskap ifall det fortsätter.”
Flera Chelseasupportrar uppger också att de inte vågade fira mål eller segern av rädsla för Djurgårdensupportrar.
Chelsea Supporter Trust kallar det hela för ”Den mest allvarliga brottet mot stadionsäkerhet i närminne” och rekommenderar att Chelsea ser över sin biljettförsäljning och vidtar åtgärder för att förhindra något liknande i framtiden.
Vad säger djurgårdare?
En Djurgårdensupporter som var på plats är Victor Christophe, skribent på Forum 1891 här på SvenskaFans. Han har läst rapporten och kallar den ”absurd”.
Vad säger du om rapporten?
– Tycker den är väldigt talande för den engelska fotbollen i stort, och inte minst Chelsea som praktexempel på vad den kommersiella fotbollen blivit. Att på något vis framhäva Djurgårdens supportrar som de onda i denna situation är världsfrånvänt och extremt naivt. Den otrygga stämningen lär säkerligen ha handlat mer om när några Chelsea började veva i halvtid, men att applicera den hotfulla bilden på olika ramsor är skrattretande. Jag har i efterhand träffat några britter som var på matchen och där var samtliga väldigt överens om att man var missnöjda med hur Chelsea hanterat situationen, men väldigt imponerade över det ovillkorliga stödet från vårt håll. Det här liksom så mycket mer än en semifinal i Conference League - det var den moderna fotbollen mot den riktiga fotbollen, och man är ledsna över att det blev fullskalig dominans från de sistnämnda.
